Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Som innehåller den ganska lärorika berättelsen om Karl Gobsmans elddop, och däri man dessutom får vara med om att potatishandlarn skrattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de likasom på förhand veta, hur allt skall avlöpa,
och därför äro de fullkomligt lugna. Äro de stora
snillen till på köpet, så uppträda de såsom hjältar,
vilka vi dyrka och grubbla över för att finna den
hemlighet, vilken burit dem och som skulle kunna
bära även oss; äro de vanliga människor, så händer
det, att de gå för sig själva, men det är dem vi
uppsöka, då livet trasslar till sig för oss, och de ta emot
oss utan överraskning, som om de hela tiden bara
väntat, att vi skulle komma. De äro alltså små
kraftstationer, utplanterade här och var, och ehuru
okända uträtta de stora verk bland oss svaga
människor.
Punkt Bjugger var en sådan kraftstation, och nu
hade hans timme slagit. Vi ha sett, med vilket
gudomligt lugn han inväntat, att den lilla damen skulle
mogna, vi ha sett, hur samma lugn präglade hans
handlingssätt mot Karl, och detta lugn lämnade
honom inte. Genom Jenny, som hade alla
underrättelser från Rosa Mull, kunde han dag för dag
följa Karl på avstånd, och genom Jenny lugnade
han Rosa Mull tillbaka.
Men till Jenny sa han bara:
— Jo jo! Jo jo!
Och det låg mycken vishet i de orden.
Så kom Karl. Ner till kontoret på Munkbron,
och då förstodo både Jenny och Punkt Bjugger, att
nu var det färdigt.
Karl såg ut som en likbjudare, men en ganska
livlig likbjudare dock.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
