Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Som innehåller den ganska lärorika berättelsen om Karl Gobsmans elddop, och däri man dessutom får vara med om att potatishandlarn skrattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med stora knähuvar, gammaldags nervikt krage och
svart heltäckare, stod där nu iförd — Gud förlåte
oss arma människor alla slag av våra synder! — en
den elegantaste svarta redingote med sidenuppslag,
pressade byxor och spegelblanka skor, modern krage
och sista modets halsduk med kråsnål av pärlor.
På högra pekfingret hade han en röd klackring och
på vänstra lillfingret en guldring med pärla i. Men
höjden av allt var, att han nu bar en guldbågad
pincené, med guldkedja bakom högra örat.
Han var dessutom förändrad, något odefinierbart
hade kommit över ansiktet. Det var ju fordom
mycket rött, men nu hade det röda börjat stöta i
blått, särskilt syntes läpparna blåa under den vita
mustaschen, och ögonen voro inte så livliga som förr,
de voro liksom skarpare men samtidigt immiga.
Punkt Bjugger stod nästan handfallen.
Men gubben skyndade fram, synbarligen ytterst
belåten med sig själv.
— Si där! utropade han med ena handen utsträckt
till handtryckning, den andra till axelklapp.
— Si där! Själva Bjugger! Mittpå arbetsdagen?
Det... man kan förstå det... att det är viktiga
ärenden då! Men jag är glad ändå, jag, Bjugger!
Jag är det! Så välkommen! Välkommen!
Med dessa ord pressade han ner sin prokurist i
— en tortyrstol alldeles som gråtaren Pincus hade,
fast denna var i skinn, alldeles som den
bankrutte-rade Karl hade.
Och där satt nu Punkt Bjugger. Helt enkelt så-
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
