Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Som innehåller den ganska lärorika berättelsen om Karl Gobsmans elddop, och däri man dessutom får vara med om att potatishandlarn skrattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som potatishandlarns barns ombud gentemot
potatishandlarn själv.
Gubben satte sig i sin gamla vanliga stol på andra
sidan bordet, och han tummade hela tiden på
guld-pincenén, och med den inledde han samtalet; han
var nämligen fullkomligt på det klara med, vad
Punkt Bjugger hade för ärende, det hade han genast
sett, men, som vi veta, roade det honom alltid att
leka.
Det gjorde han nu också.
— Jag kan se det... det är lätt det med den här!
sa han, pekande på pincenén. Att Bjugger tänker!
Och undrar! Om jag har dåliga ögon.
Så klappade han luften.
— Och det har jag, det! Si jag har haft det länge.
Men så har jag tänkt, att... och det är ju ganska
naturligt, det... att inte gör det så mycket om jag
ser lite illa, då jag har barn! Som se i mitt ställe!
Och tala om allt! Men jag har ju inte det nu, inte!
Så det är därför, tnu, det är därför jag har skaffat
den här! Det är så det ja! Just det! sa gubben, och
snurrade med ett segervisst småleende sina gamla
tummar.
-— Jag ville bara fråga grosshandlarn om en sak!
sa Punkt.
— Si där! Bjugger vill fråga om en sak! Jaha!
Och det är en viktig sak också! Jag förstår det!
— Rätt viktig!
— Si där ja! Jaha! Och det var då, att...
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
