Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Altartavlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tnu! I hennes hem! Som en liten överraskning! Det
ska det, det ja!
— Hm! sa grosshandlarn. Det förefaller, som om
den rörelse i tiden, vilken kallas, ahåm,
självför-gudning, inte vore bror, hm, alldeles främmande!
Gubben Gobsman lade händerna i kors på magen.
— Ja...! sa han och plirade på Pappelman. Det
är... vi vet det... att det är så olika med smaken
här i världen! Men jag tycker nog, det är bättre,
jag, att vara ... tnu!.... att vara lite gud än ...!
Än motsatsen, min hedersbror!
Och så klappade han Pappelman på axeln, och
denne sa:
— Ahåm! Hm! Hiohåm-håm! Ho! Hosch!
Ty sådana ord äro svåra att höra för djupt
religiösa naturer, och en sådan var ju grosshandlarn.
Men Gobsman sökte, som vi veta, en förebild
till sin altartavla, och nu är det så egendomligt med
museer, att till sist hittar man alltid någon, som
man känner sig lik, och pekar man på honom, så
kunna andra lätt förstå, hur man ser sig själv i
sitt inre.
Tack vare denna minnesvärda visit på
Nationalmuseum få vi också den oskattbara fördelen att
veta, hur potatishandlarn såg sig.
Ty mitt som han gick där, stannade han liksom
träffad av en örfil.
— Si! Si där! sa han. Tnu!
Och så stannade han.
— Tnu! sa han. Tnu! Tnu!
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
