Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Altartavlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 2.
Om det finns något, som människorna begära, så
är det att höra sina fotsteg för att därav sluta sig
till, om det de gå på är säkert eller inte. Tar det
hjälpmedlet slut, känna de sig med ens konfysa, och
därför utgöra mjuka mattor ett av de bestämdaste
tecknen på gudomlighet. Ty då man kan hålla
jämvikt på dem, visar man sig i släkt med gudarna,
vilka gå på molnen.
Som bekant vilja alla bli gudar, och detta ha
källarmästarna insett samt lagt tjocka, ljuddämpande
mattor på golven i fina världens restauranger, och
det är fallet med Operakällarn.
Sålunda, som dörrarna föllo igen om vårt
sällskap, blev det slut med deras fotsteg, och både
potatishandlarn, gubben Pappelman och gumman blevo
så högtidliga, att de började viska, såsom vore de
i himlen, direkt komna ur dödens kalla katakomber.
Och på sätt och vis kan sägas, att det var himlen
de stigit in i, ty här samlades ju dagligen många av
landets mäktigaste gudar. De sutto i en rad längs
fönstren, drickande bourgogne, ätande och rökande,
med röda näsor och blå ögon, som svenska gudar
ägnar och anstår, men somliga voro kusiner till
gubben Pincus, och de trivas lika gott på den svenska
Olympen som på Sinai, ja, till och med lite bättre.
Här avgjordes landets öden dag från dag, här
beslötos vid fönstren politiska artiklar och ekonomiska
kupper, och här flöt ett mystiskt sorl i luften samt
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
