Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Altartavlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då och då ett luftdrag som från ett osynligt
maskinrum, där hela rikets maskineri var dolt.
Här steg nu vårt sällskap in, och det möttes vid
portiärerna av en herre, som såg finare ut än de
flesta diplomater fått lyckan att göra.
— Ett bord, hovmästarn! sa Tornister, som var
van och ogenerad.
Och potatishandlarn, som också ville visa sin
världsvana, klappade honom lätt på armen.
— Just det ja! sa han. Just det! Ett litet bord!
Och så en liten bit mat! Tnu!
Då såg hovmästarn på gubben, som om han varit
det djur, vilket stundom kallas väggmadam,
varefter han kallt pekade inåt salen.
— Häråt! viskade Tornister, pekade också och
gick först.
Efter kom gumman med klänningen hög fram,
ett par tum från golvet, och släpande bak. Hennes
juveler glittrade, hon var blodröd, och svetten rann.
Gubbens juveler glittrade också, men han var blå.
Gubben Pappelman steg försiktigt som en trana eller
som om han gått över vattenpussar.
Hela salen betraktade vårt sällskap, ty
Operakällarn är en sluten klubb, där man egentligen inte
har rätt att stiga in med mindre man kan visa
legitimation, och det kunde man inte riktigt säga om
dessa, att de hade.
— Det är några ur jobbarvärlden! sade man vid
borden. Det syns ju tydligt! Någon grundläggare
eller dylikt!
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
