Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Som visar, hur och på vad sätt potatishandlarn till sist fick sin Vasaorden ändå och under stor rörelse och anslutning blev förklarad för människa samt hur detta höga mål nåddes av honom på det sätt, som torde vara det av alla säkraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pelman sett brevet, böjde han sig till juristens öra
och väste:
— Det är den oförskämdaste historia jag hört!
Ahåm!
Varpå han försvann som en rök och har sedan
aldrig mer blivit sedd.
Ungefär samtidigt steg greven ut i salen, och när
han såg smörgåsbordet dukat och klart, gick han
dit, bredde sig en smörgås och hällde upp en sup.
— Yyyh! mumlade han lågt för sig själv och
lyfte glaset samt tömde det. Och därefter blev han
stannande vid detta angenäma bord. Han kunde ju
ändå inte uppväcka Gobsman ifrån de döda.
Det kunde inte doktorn heller. Han kunde bara
konstatera, att allt var oåterkalleligt slut. Det
jordiska av potatishandlar Anders Gobsman var förbi,
och det eviga uppsteg för de församlade i all sin
glans.
Och denna glans blev mer lysande, än den kanske
annars skulle blivit, tack vare en liten upptäckt av
doktorn. När han undersökte gubben, fann han
nämligen bloddropp på den högra handen, som var hårt
sluten. Handen öppnades, och doktorn framdrog,
förundrad, en — Vasaorden!
Då brast all himmelens glans som genom moln
ner över den döde.
Karl, som väl under detta år haft tillfälle att bli
mer väldigt, kolossalt upprörd än någonsin förut i
sitt liv, han hade dock aldrig nått en sådan höjd
som nu, då han väntat försoningen och mött döden.
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
