Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Som visar, hur och på vad sätt potatishandlarn till sist fick sin Vasaorden ändå och under stor rörelse och anslutning blev förklarad för människa samt hur detta höga mål nåddes av honom på det sätt, som torde vara det av alla säkraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han vittnade förtvivlad om, vilken människa
fadern varit.
Alla följde naturligtvis i hans spår, alla sågo nu
glansen kring potatishandlarns liv och upptäckte
med ens, att Gobsman inte bara varit en vanlig
människa som du och jag, vördade läsare, utan en
långt mer ovanlig människa, ja, ett snille, och alla
överbjödo varandra i att framdra hans storartade
egenskaper.
Men när gumman såg Vasaorden, blev hon nästan
vild, så mycket vild nämligen, som hennes lugna
temperament tillät, och vände sig till hennes nåd
Polviander samt anklagade denna för att vara
orsak till allt, som hänt sen förra nyårsaftonen. Ty
det var hon, som kallat gubben dräng och hånat
honom, för att han inte hade någon orden.
— Och en må välan se nu, att det var ordnen,
som tog fars liv! snyftade hon med den lilla
blodiga tingesten i hand.
Det blev lite hemskt i rummet vid dessa ord, men
gråtande svarade hennes nåd:
— Hur olyckliga äro icke vi, människor! Jag,
som alltid beundrat grosshandlarn och med mina
ord endast ville ge det högsta uttrycket åt denna
beundran. Han om någon var väl värd sin orden,
och han fick den ju till sist ändå, i sin hand!
Och när alla gräto vid dessa ord, grep grevinnan
den lilla metallbiten, lyfte den högt över allas
hu-vun, viftade med armarna och ropade med tårarna
strömmande från sina brinnande ögon:
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
