Oftast meddelas i födelseannonsen också dagen och platsen för den lyckliga tilldragelsen. Vid förlovnings-, vigsel- och lysningsannonser sättes det manliga namnet först. I lysningsannonsen kan med fördel sättas ”Vigsel då och då — där och där”. Vad dödsannonser beträffar gäller först och främst, att dessa äro enkelt värdiga, utan många och långa ord om gränslös sorg o. s. v. överdrivet hållna adjektiv, liksom långa titlar och utmärkelser i förening med den dödes namn äro oftast ej tilltalande såvida icke, i undantagsfall, dessa epitet fram- stå i en synnerligen värdig formulering. Numera ser man ofta att familjer, som bytt tillnamn, annonsera detta i tidningarna. Vill man pa ett mindre uppseendeväckande sätt meddela detta, kan man i stället sända ut tryckta kort till sina vänner och affärsbekanta. Anonym. Det är självklart, att en person, som ej uppträder öppet bland sina medmänniskor utan omger sig med en viss anonymitet i fråga om sin person och sina handlingar, måste betraktas med misstänk- samhet. Anonyma brev och andra dylika försändelser är inte bara obehagliga för dem, som få sådana; de stämpla även sitt upp- hov som fullständigt taktlösa och fega individer, vilka dessvärre oftast lyckas förbli oupptäckta och obestraffade. Tidningsartiklar, som äro anonyma såtillvida att de endast undertecknats med signatur, utgöra i detta fall ett undantag. Antecedentia. Alltför ofta hör man frågor som: ”Vem är egentligen han eller hon?” ”Vad heter hon i sig själv?” ”Från vad slags familj kom- mer han?” o. s. v. I vissa fall ha naturligtvis sådana frågor fog för sig. Man måste av olika anledningar träda i närmare beröring med personer, om vilkas ursprung man inte har den ringaste aning. Da är det bade klokt och lämpligt att skaffa sig upplysningar om dessa. Men att alltid fråga om medmänniskor, vars familje- förhållanden och ekonomiska ställning man inte har det minsta med att göra, måste betecknas som oförlåtlig nyfikenhet. För att fa tillförlitliga upplysningar om personer, vars antecedentia är