välmenta rad angaende den nyföddes namn är det många, som sätta ut detta redan i födelseannonsen. (Se Annons samt Namn.) Gästernas klädsel är förmiddagsdräkt, d. v. s. för damerna kort mellanklänning med lång ärm, till vilken bäres hatt, samt för herrarna jackett eller citydress (se d. o.) (möjligen blå kavaj, men ej smoking). Att utse faddrar till barnet är nuförtiden mindre van- ligt, men kan göras som en artighetsbetygelse. Fadderns ursprung- liga förpliktelse, att sörja för barnet om dess föräldrar skulle dö utan att lämna någonting efter sig, existerar inte längre. Det enda, som åligger en fadder, är att ge barnet någon liten doppresent: en silverskallra, en äggkopp, matbestick eller dylikt. Även övriga dopvittnen bruka medföra en present till barnet eller blommor till dess moder. Begravning. Meddelande om dödsfall sker numera endast genom tidnings- annons. (Se ylz2Z70Z25.) Det är föråldrat att med tryckta, svartkan- tade brev kungöra ett dödsfall. Är man tveksam om, hur döds- annonsen bör se ut och formuleras, kan man se efter i en tidning, där olika stilar bruka finnas representerade. Är den döde make och far undertecknas annonsen av hustrun (för- och efternamn samt flicknamn) samt ”Barnen”, eller också utsättas barnens namn Jämte sonhustrurs och mågars. Meddelande om var och när Jord- fästningen äger rum kan utsättas sist i dödsannonsen eller också i en särskild, mer formell annons, i vilken de sörjandes namn inte sättes. I dödsannonsen kan också meddelas vart eventuella blom- mor kunna sändas. I städerna vänder man sig i regel till en begravningsentreprenör, som tar hand om de flesta, för de efterlevande smärtsamma och betungande bestyren. Någon som helst bjudning i samband med begravningen äger numera sällan rum. Det är endast de allra när- maste som hålla ihop begravningsdagen — övriga sörjande samlas i kyrkan eller i krematoriet och fara efteråt var och en till sitt. Ibland samlas en del närstående i sorgehuset — dock inte utan att ha fått speciell muntlig eller skriftlig kallelse från den dödes familj. Härvid bjudes på buljong i koppar med pastejer, vin och småkakor. På landet bjudes i allmänhet kuskar, bärare och andra 19