önskar — eventuellt privat rum — samt att i samråd med hov- mästaren bestämma mat och dryck. Med endast ett par gäster kan dessa själva på matsedeln välja vad de önska — vinerna väljer alltid värden ensam, sedan han hört efter om gästerna föredraga rött eller vitt vin, torr eller söt champagne etc. etc. I städerna förlägges nöjeslivet — speciellt ungdomens — nu- mera med förkärlek till restaurangerna. Unga herrar bjuda ut sina flickbekanta på supé och dans, och ingen mamma tror väl längre, att detta nödvändigtvis behöver betyda förlovning mellan de unga tu. En herre kan utan att anses inkorrekt bjuda ut en dam, som han bara träffat en gång — sedan blir det hennes sak att avgöra, om hon vill fortsätta bekantskapen eller ej. Vill han vara riktigt artig gör han visit hos flickans föräldrar innan de första gängen gå ut tillsammans. Han kan också be den unga damen arrangera, att han presenteras för föräldrarna då han avhämtar henne i hennes hem. Upprepas bjudningen ofta i form av bio-, teater- eller restaurangbesök bör damen, då hon känner sin kavaljer närmare, på ett diskret sätt föreslå, att de dela utgifterna. I så fall göra de upp när de skiljas, ty att sticka till sin kavaljer en sedel över ett restaurangbord eller vid en biljettlucka är i högsta grad ofinkäns- ligt. Vet damen, att hennes kavaljer har ont om pengar, bör hon tänka på att inte föreslå dyra nöjen — pretentiösa och bort- skämda unga damer bruka inte vara något i längden eftersökt sällskap! Bjudningskort. I varje bok- och pappershandel kan man köpa tryckta bjud- ningskort att fylla i. Vill man kosta på sig kort, på vilka in- bjudarnas namn äro tryckta, är detta dock betydligt elegantare. Den vanligaste formuleringen är: Elerr (eller endast titel) och Fru N. N. hava äran inbjuda Herr (eller titel) och Fru N. N. (Fröken N. N.) till middag fredagen den i april 1938, kl. 7 e. m. Karlavägen 15 O. S. A. ^5