Professor!” ”Herr Greve!” eller — intimare — ”Bästa Ingen- jören!” ”Goda Doktorn!” ”Kära Fru N. N.!”. I dessa fall sättes utropstecken efter. I brevets fortsättning kan det ”Herr” eller ”Fru” man eventuellt använt framför titeln i överskriften ute- slutas, och man sätter t. ex.: ”Törs jag besvära Doktorn med en förfrågan . . .”, ”Vill Majorskan vara vänlig (ha godheten) upp- lysa mig om . . .”. ”Snälla” får betecknas som en ganska fadd överskrift och kan närmast sättas i jämbredd med underskriften ”Vänligen”. Till en avsevärt högre stående förman, äldre eller för- näm person, med vilken man lagt bort titlarna, skriver man i privatbrev: ”Ärade Broder!” (Se Bror.) Herr, Fru, Fröken, Ni, Du och titlar skrivas i brev alltid med stor bokstav. Ni (se d. o.) bör i allmänhet ej få förekomma i artighetsskrivelser utan endast i rena affärsbrev. Eder och Er lämpa sig däremot i vissa fall i underskriften (se nedan). Till anhöriga och vänner växla ju överskrift och tilltal efter den vördnadsfulla eller förtroliga ställning, i vilken man står till brevets mottagare. Såväl äldre anhöriga som överordnade och för- nämliga personer bör man t. ex. tacka (önska) vördsamt eller vördnadsfullt. Vad brevets avslutning beträffar, gäller naturligtvis samma regler som för överskriften. Till äldre eller högt stående person sättes framför namnunderskriften Vördsamt eller Vörd- sammast. Till obekanta, vilka man vill visa synnerlig artighet, skrives helst ”Med utmärkt högaktning” eller Högaktningsfullt”. Om ett brev är i någon mån affärsmässigt men ändå antyder en viss grad av bekantskap sättes gärna: ”Eder N. N.” ”Tillgivna” är den underskrift, som tämligen vidsträckt lämpar sig att avsluta ett brev. I särskilda fall av intim vänskap föregås ju ofta detta ord av sådana uttryck som varmt eller alltid tillgivna. I vänskap- ligt artiga brev skriver man ”Eder (Tants, Farbrors, event. titel) vördsamt tillgivna” — ”Eder förbundne” — ”tacksamma” etc. (Se Adressering.) Brevkort och kortbrev komma endast till användning för korta meddelanden samt mellan dem, som ej behöva iakttaga några artighetsformer. Att på dylika meddela allvarliga eller sorgliga saker, såsom dödsfall, svår sjukdom och andra olyckor, eller saker 34