Bror. Herrar, som druckit brorskål, kalla ibland varandra för bror i stället för du. Även som brevöverskrift användes då ordet bror: ”Bäste Bror!” eller helt enkelt endast: ”B. B.!” Brud. Bruden bär, enligt hävdvunnen sed, vit klänning — som kan gå ganska mycket i créme, om detta är klädsammare — ljust hud- färgade strumpor, vita skor och vita handskar. Att, som numera någon gång sker, göra bruddräkten i någon svag pastellfärg, får nog betraktas som ett övergående mod. En brudklänning bör ej alltför strängt följa modet, utan hellre göras i någon klassisk stil. Den sys höghalsad eller med obetydlig halsurringning, lång ärm samt släp. Slöja, krona och krans kunna arrangeras på många olika sätt. Även om många föredraga att bära ett orangediadem, en pärlhätta eller dylikt, är dock kronan^ det vackraste och mest korrekta. En liten myrtenkrona är förtjusande, likaså en silver- eller guldkrona. Sådana ägas inom en del släkter, liksom även av åtskilliga socknar och församlingar, vilka utlåna dem för vigsel inom respektive trakt. Hos de flesta juvelerare kan man dessutom hyra vackra brudkronor. I regel bär bruden inga smycken, savida de ej äga speciellt affektionsvärde. Vänstra hand- skens ringfinger är uppsprättat i sömmarna, så att brudgummen under vigselakten kan sätta på ringen utan att handsken behöver dragas av. Vid förmiddagsbröllop bär bruden kort, höghalsad och lång- ärmad mellanklänning med hatt. Sker vigseln i hemmet är brudens klädsel densamma, men hon bär ej hatt. Skall brudparet genast efteråt avresa, kan bruden gott vigas i resdräkt, t. ex. en skräddar- sydd promenaddräkt. Vid tebröllop kan bruden bära brudklän- ning med slöja, trots att gästerna ha förmiddagsdräkt. En brud, som varit gift förut, bär aldrig vit brudklänning, krona, slöja m. m. I stället kan hon ha en ljus, elegant förmiddagsklänning. Brudgum. Brudgum bär i regel frack — vit halsduk och vita handskar, hög hatt vid färden till och fran vigseln — eller uniform. Brud-