och vänskap. Ibland bör man dock tänka sig för, innan man fragar. Vid sjukdomsfall kan det ofta vara ytterst pinsamt med ideliga förfrågningar angående den sjuke. En telefonringning är ju i och för sig störande, speciellt i närheten av ett sjukläger, och det är dessutom ofantligt nedslående att behöva ge ett otillfreds- ställande svar angående ett sjukdomsfall eller någon annan sorglig händelse. Vill man av vänskapligt intresse eller artighet taga del av sina vänners glädje eller bekymmer, är det ofta tillrådligt att mera indirekt taga reda på förhållandena, innan man direkt visar sin sympati. (Se Beklaga.) Vid samtal med en person bör man naturligtvis hellre förhöra sig om dennes förhållanden än att oom- bedd utbreda sig över egna angelägenheter och intressen. Men dessa förfrågningar få absolut inte urarta till nyfikenhet. FÖrhindor, se Försenad och Äterbnd. Förkläde. I dubbel bemärkelse är förkläde numera avlagt! Den dam, som ej på grund av särskilt yrkesarbete bär ett obligatoriskt förkläde (sjuksystern och husassistenten), skyddar numera under arbetet sin klänning med en rock. Detta förträffliga plagg utgör liksom en symbol för vår tids unga "’manliga kvinnor”, som inte heller tolerera ”förklädet” i form av moderligt beskydd ute i sällskaps- livet. I vårt land råder i detta fall stor frihet, i motsats 'till vad som alltjämt anses passande i t. ex. England och Frankrike. Förlovade. släktingar och vänner fira numera sällan nyförlovade med bjudningar, utan lyckönska med blommor, telegram eller brev. Dessa adresseras till den av parterna, som man känner bäst. Känner man båda lika väl, sändas de till fästmön. Blommior skickas dock alltid till fästmön. Som tack för alla lyckönsk- ningar sända de förlovade sina visitkort (se d. o.), vilka böra vara av samma storlek och med samma tryckstil samt med endast namn och ej titlar utsatta. Som tack för blommor är det artigt, att fästmön på sitt kort skriver t. ex.: ”Med hjärt- 61