Förnamn, se Namn. Förnäm. Med förnäm menar man i främsta rummet en person av ärftlig hög börd eller förvärvad hög rang. Den väluppfostrade visar all- tid respektfull artighet mot såväl hög rang — ty den är oftast förvärvad genom framstående egenskaper — som mot gamla bördsaristokrater, utan att därför göra sig skyldig till löjligt fjäsk. Den som är begåvad med idel goda och nobla egenskaper kan också sägas vara förnäm, och uttrycket innebär då ett värde- sättande av karaktären. ”Förnäm” kan också sägas ironiskt om en dum och uppblåst människa. Ingen, som gör sig löjlig med sådan ”förnämitet” är verkligt förnäm, hur hög ställning han eller hon än må inta. Försenad. Har man råkat försena sig till en måltid eller ett avtalat sam- manträffande bör man ovillkorligen försöka underrätta härom. Till en middagsbjudning får man inte vara försenad — det är ett av de största brotten mot etiketten. Det har dock hänt — och händer — att personer, som ha alltför många järn i elden, råka försinka sig, till och med till en ceremoniell middag. Det är i så fall bättre att från närmast tillgängliga telefon underrätta om ett inträffat missöde (bilen t. ex.) och bedja, att ”herrskapet godhets- fullt börjar middagen”. Det är sämre att varm och andfådd störta in med stammande ursäkter, vilka alltför påtagligt verka nödlögn. (Se Ankomst och Punktlighet.') Herrn och frun i huset underrätta alltid per telefon, om han eller hon blivit hindrad att komma hem på bestämd tid till en måltid. Härigenom undvikes, att maten står länge färdiglagad och mister sin smaklighet, sam- tidigt som tjänstefolket föregås med gott exempel i fråga om ord- ning och punktlighet. Gälä, se Plovdräkt, Högtidsdräkt och Parad.