ett betydligt fördelaktigare sätt än den i fråga om färg och mönster granna och uppseendeväckande. För slipsen gäller också att kvali- teten måste vara prima, ty den tunna och sladdriga sorten kan aldrig se elegant ut. Kosta hellre på någon krona extra och få en vacker slips i tjockt siden, som håller dubbelt så länge samt ”för sig” som det anstår en välklädd herre. Rosetten användes i Sverige ytterst sällan till kavaj, endast svart till smoking och vit till frack. Juvel- eller pärlprydda halsduksnålar användas numera sällan, utom i den breda halsduk, plastronen, som rätteligen hör till jacketten, men endast användes av mycket eleganta herrar. Till en välklädd herres dress hör också halsduken i form av kragskydd under överrocken. Till frack och smoking är denna av vitt eller vitt och svart siden, gärna prydd med ett kraftigt, broderat mono- gram. Kalla vinterdagar är det trevligt med en tjock, mjuk ylle- scarf i någon klatschig färg — till sport är den ofrånkomlig. Handkyss. Att kyssa på hand är en artig och chevaleresk sed, som sven- skarna av blyghet och rädsla att verka löjliga ofta förbise. Men handkyssen måste utföras naturligt och obesvärat samt får inte ta längre tid än en vanlig handtryckning. När kavaljeren bugar sig för damen höjer han samtidigt hennes hand och trycker på denna en mycket lätt kyss. Denna lilla ceremoni ger ett uttryck för beundran och aktning, som varje kvinna måste uppskatta. Kutym var förr, att man endast kysste gifta damer på hand, men numera kunna även ogifta göras till föremal för denna artighets- betygelse. Händläj, se Butiker, kesök i. Handskar. Långa handskar användas numera sällan på baler och stora middagar men äro obligatoriska till hovdräkt (se d. o.). De brukas dock fortfarande av en del damer på bröllop, men kunna ute- slutas även där. Brudpar och marskalkar bära alltid korta, vita handskar. För att underlätta ringens påsättande kan bruden ha 69