kamratlig nick, såvida icke vännen har i sitt sällskap en för den mötande främmande person eller en dam, i vilket fall hatten avtages. Man brukar besvara den hälsning, som ägnas den person man har i sitt sällskap, även om man ej känner den andra parten. Barn böra även läras att alltid hälsa, sa snart de äldre i deras sällskap göra det. Ehuru en hälsning naturligtvis nyanseras efter personer och förhållanden, får den vid intet tillfälle vara nonchalant, vilket inte minst bör ihagkommas, da hälsningen gäller underordnade personer. Damer böra tänka pa att en knappt märkbar böjning på huvudet eller endast en höjning pa ögon- brynen verkar i hög grad stötande. Det är alltid herrn, som hälsar först — skulle han inte lägga märke till eller känna igen en bekant dam, kan hon inte ”göra sig påmind genom att hälsa först, såvida det inte gäller en gammal, god vän. En dam hälsar däremot först på en dam som är äldre eller som star högre i rang. En herre bör vänta med att räcka handen at en dam, tills hon erbjuder sin. Då man säger adjö, ”ber man om sin hälsning” till personen närstående, som man själv känner. Händer. Att händer kan ge ganska tillförlitliga uppgifter om dess ägares såväl yttre som inre egenskaper är ovedersägligt. Kraftiga händer med korta, starka fingrar visa energi, långa, smala händer känslighet o. s. v., medan smutsiga, ovardade händer alltför tydligt visa brist i fråga om den personliga hygienen. Varje kujti- verad person måste därför bemöda sig att i möjligaste man halla händer och naglar rena och välskötta. Även om inte alla ha tid och tillfälle att ta regelbunden manicure efter alla konstens regler, bör dock rengöring av naglar och händer vara en lika viktig del av morgontoaletten som rakning och tandborstning. Ovanan att bita på naglarna bör man med all makt motarbeta. Högfärd, se Förnäm. Högtidsdag, se Bemärkelsedag. 77