Inackordering. Även i de finaste hem mottagas numera ofta inackorderingar eller ”paying guests”, som det ibland mer diskret kallas. Att den familj, som förfogar över flera rum än vad som är nödvändigt, hyr ut dessa för att skaffa sig en kanske nödvändig extrainkomst, anses inte på något vis förnedrande utan fullt naturligt. För många ensamstående, äldre damer utgöra inackorderingarna inte endast en inkomstkälla utan också ett välkommet sällskap och intresse. I detta fall betraktas inackorderingarna som gästande vänner, vilka man önskar ge den bästa valuta för den betalning de erlägga. Inackorderingarna böra återgälda detta genom att visa den hänsyn, man kan fordra av en gäst: punktlighet vid måltiderna, meddelande om uteblivande från dessa, tystnad vid sen hemkomst o. s. v. PeTisioj2<2tslw€t blir givetvis mindre intimt. Såväl hem- som pensionatsinackorderingar böra komma ihåg tjänstepersonalen med drickspengar (se d. o.) savida ej uttryck- ligen meddelas, att ”servis” ingår i räkningen, önskar man trots detta ge dricks, bör man först förfråga sig hos värdinnan. Initiälor, se Monogram. Inkomst. Inkomsten är utan tvivel den diktator som bestämmer om och huru VI skall deltaga i sällskapslivet. En stor inkomst förmår dock ej skapa ett animerat umgängesliv, såvida inte dess ägare samtidigt har den belevenhet och takt, som äro samvarons a och o. Det är naturligtvis förkastligt, att med sma inkomster inlata sig i ett dyrbart umgängesliv och med stora ekonomiska upp- offringar försöka tävla med sina mer välsituerade bekanta. Att däremot på grund av en anspråkslösare levnadsstandard undandra sig allt umgänge är onödigt, och att kritisera dem som ha större inkomster och anseende maste betraktas som rena avund- sjukan. Står en persons nöjesliv i rätt proportion till hans in- komst är ingenting att anmärka, det är först när han överträder gränsen så att familj, hem och arbete blir lidande, som en kritik 79