generationer. Liksom i fråga om allt prydande bör man dock akta sig för att överlasta granen. Speciella julsaker finnas i ota- liga variationer — några få, vackra föremål äro här att före- draga framför en massa smaklöst plotter. I brist på blommor, som vid jultiden för det mesta äro oöverkomligt dyra, kan man pryda hemmet med gran- och tallris, i vaser eller bundet som girlander. Alla slags ”konstnärliga” arrangemang av kulört silkespapper bör man i största möjliga mån undvika. Med lite fantasi kan man åt barnen ordna ett trevligt julbord med figurer, träd, sjöar o. s. V., en scen ur bibliska historien, ett vinterlandskap el. dyl. Har man en gång arrangerat en vacker ”tavla”, kan denna åter- uppstå varje år; besväret är minimalt i förhållande till barnens glädje. Julklappsutdelrjingen sker ju olika i olika familjer — en del samlas framför brasan, andra runt matsalsbordet eller granen. En trevlig sed är, att tjänarna också äro närvarande för att ta emot sina presenter. Många husmödrar lägga ned stor omsorg på att välja tjänarnas julklappar, andra föredra att ge enbart pengar — hur man än gör få inte tjänarna försummas utan böra få del av familjens julfirande. Beträffande julklappar se vidare Gåvor. Kafferep, se Dambjudnmg. Kalender, se Adelskalender och följande. Klocka. Nuförtiden är ju armbandsklockan av praktiska skäl vanligast bland såväl damer som herrar. Äldre personer använda dock fortfarande klocka på kedja. Till stor toalett bär aldrig en dam klockarmband, såvida detta ej är så pass elegant — i dyrbar in- fattning — att det verkar smycke. En korrekt herre använder heller aldrig klockarmband som prydnad, utan endast till sport, vardagsbruk och en mera otvungen förmiddagsdräkt. Klockarm- band bör således ej bäras till smoking och frack. Den som ej är den lycklige ägaren av en särskild, elegantare ”aftonklocka”, t. ex. ett mycket tunt guld- eller platinaur med tunn kedja, bör 82