väl som ytterplagg och pälsar. En del dampälsverk användes visserligen även sommartid liksom herrarnas förmiddagsdräkt, smoking och frackkostym. Dessa, alla årstiders kläder erhålla naturligtvis, utom ständig tillsyn, även sin särskilt sorgfälliga vård höst och vår. Klädsel angives vanligen på bjudningskort samt andra meddelanden om officiella eller enskilda fester, liksom även å speciella ord i denna bok. (Se Bjudningskort, Bröllop, Begravning o. s. v.) På bjud- ningskort till en ensam dam kan mycket väl antecknas t. ex. ”smoking!” för att damen skall veta, hur hon bör klä sig. Att efter inbjudan i telefon till en mindre middag skruda sig i stor toalett visar bristande anpassningsförmåga i fråga om klädseln. Nästan lika galet är det naturligtvis att klä sig för enkelt på en stor frackmiddag. (Se Högtidsdräkt, Elegant och Enkelhet.j Komplimang. Komplimanger, sagda på rätt sätt och vid rätt tillfälle, äro som musik för de flesta kvinnoöron. Men när komplimangerna övergå till att verka vanemässigt smicker, så förfela de, eller borde åtminstone förfela, sin verkan. Det finns faktiskt personer, som enbart genom insmickrande ord lyckats skaffa sig framgång i sällskapslivet, ibland också på arbetsplatsen, men dessa äro inte värda någon högaktning. Blir man föremål för komplimanger får man emellertid inte kråma sig över berömmet, rodna eller låtsas förneka det påstådda, vilket tydligt visar, att man tagit smickrarens ord på allvar. Ta i stället det hela med upphöjt lugn, småle bara eller slå bort det med några skämtsamma ord. Skulle ni känna er vanlottad i fråga om komplimanger, så ”tigg” för all del inte sådana genom inpass sådana som: "”Jag som är så obetydlig!” eller ”Den här gamla fula klänningen!”, vilka framtvinga motsägelser från den man talar med. Folk, som ständigt ”går med håven”, tröttar snart ut sin omgivning och får till slut finna sig i att varken mottaga spontana eller fram- tvingade komplimanger. En dam ger aldrig en herre kompli- 84