och skrytsamma personer, som till varje pris vilja göra sig själva till medelpunkten i sällskapet, bli om möjligt mer impopulära än de tystlåtna. Har ni nu tillägnat er konsten att konversera, så försumma därför inte konsten att lyssna. Hör alltid uppmärk- samt på när den ni talar med berättar något, uppmuntra honom eller henne med små intresserade inpass och frågor, och titta hela tiden på den talande. Ingenting är så irriterande och sårande som att mötas av ett par irrande och frånvarande ögon, då man kanske lägger ner hela sin själ på att utveckla ett i eget tycke intressant ämne! Korrespondens, se Brev. Kotteri, se Badorter och Intrång. Krona. Personer av grevlig, friherrlig och adlig börd använda ofta sitt stånds resp, krona som emblem över sitt namn eller mono- gram, t. ex. på brevpapper, vid märkning av duktyg, silver, mat- servis o. s. V. En krona i guld eller silver användes ibland såsom prydnad av därtill berättigade damer: i form av brosch eller nål eller placerad på handväskan, på puderdosan, toalettbordsuppsat- sen eller dylikt. Ett överdrivet skyltande med den adliga börden verkar dock alltid löjligt. — De olika kronornas utseende åter- finnes bl. a. på adelskalenderns baksida, där grevlig och friherrlig står överst samt adlig under dessa. Kyrkä, besök i. Det behöver väl knappast påpekas att man i kyrkan bör upp- föra sig alldeles speciellt städat och hänsynsfullt. Att skämta, skratta eller tala högröstat verkar inte bara hädiskt utan visar också brist på kulturkänsla och uppfostran. Också den, som i egenskap av turist besöker en kyrka, bör iakttaga samma kor- rekta och lågmälta uppträdande. Även i sitt yttre skall man vara vårdad och alla iögonfallande klädespersedlar bör lämnas hemma. 88