Riddare bära sina ordenskors på vänstra sidan av bröstet på följande sätt. Till uniform med uppstående krage bör bandets överkant ej sitta lägre än mittemellan första och andra uniforms- knappen, till uniform med nedvikt krage och till frack bör över- kanten sitta cirka lo cm. nedanför vänstra slagets knapphål. Miniatyrer bäras antingen i sina respektive band i horisontal rad på vänstra frackslaget eller i guldkedja (utan band) från vänstra frackslagets knapphål snett nedåt inåt med den förnämsta orden överst, varvid bör bemärkas, att för användande av kedja fordras minst tre dekorationer (ordnar eller medaljer, svenska eller ut- ländska). Ordenstecknen placeras inbördes efter ordnarnas rang. Den för- nämsta platsen är längst till höger på bärarens bröst, alltså längst till vänster från åskådarens synpunkt. Först skall då den av vissa funktionärer vid Kungl. Maj:ts orden burna s. k. lilla serafimer- stjärnan sitta i ljusblått band, därefter svärdsorden i gult band med blå kanter, nordstjärnan i svart och sist vasaorden i grönt band. Efter svenska ordnar komma svenska medaljer (se detta ord) och efter dem utländska ordnar och medaljer, bland vilka de skandinaviska bruka sättas först, dock så att utländska ordnar sättas först för sig och därefter medaljer. Då ett flertal dekorationer icke kunna få rum bredvid var- andra, bruka de antingen delas upp i två rader med ett par cm:s mellanrum mellan raderna, de svenska överst och de utländska därunder, eller också läggas på varandra, så att den längst till höger är helt synlig och täcker en del av den nästa och denna i sin ordning en del av nästa o. s. v. Man bör tillse, att alla deko- rationer sitta omedelbart intill varandra samt i horisontal linje upptill och nedtill, varvid banden efter behov få förkortas eller förlängas — ett motsatt förfarande, som dock är mycket vanligt utomlands, ger ett föga tilltalande intryck. När en nyutnämnd riddare mottager sitt ordenstecken, ligger detta i ett litet schatull med en lång bit av ordensbandet när- slutet, men ordenstecknet är icke monterat. Vid monteringen, som en sykunnig person lätt kan utföra, tillklippes en så stor bit av bandet att, sedan denna trätts genom ringen över kronan och den övre kanten vikits in och fållats över en nål eller mässingsstång. IIO