tjocka ben böra välja en gyllene medelväg med avseende på klacken; högklackade, djupt urringade skor, i vilka en tjock vrist verkar dubbelt svullen, är ingen skön syn, inte heller ett par sta- diga ”päkar” instoppade i fullkomligt platta fotbeklädnader. Till sportiga långpromenader användas med fördel ett par rejäla ”vandrarskor” eller på vintern pjäxor. Skor med gummisulor äro obligatoriska på båtar och tennisbanor, lågklackade sport- skor till golf samt sandaler på stranden. Ett par eleganta silver- eller guldskinnsskor till aftonbruk är betydligt mer praktiskt än det mod som föreskriver ett par till varje klänning färgade sidenskor. — Herrar begagna svarta eller bruna snörskor beroende pä kostymens färg, svarta skor till jackett samt lackskor till smoking och frack. för herrar förekommer inte längre. Till vita sommarbyxor användes vita gummiskor eller skor i vitt och brunt eller vitt och svart. Skratt. ”Ett gott skratt förlänger livet” och kan inte nog värdesättas så länge det är ett spontant uttryck för sann och hjärtlig glädje. Det goda skrattet får dock icke sammanblandas med gapskrattet eller det fåniga fnittret som har mycket litet med verklig glädje att göra. — Har man anledning att skratta ät sin nästa i dennes närvaro bör man inte göra det hånfullt eller på något vis sårande utan aktningsfullt och vänligt. Det måste betraktas såsom synner- ligen ouppfostrat då några stycken i ett sällskap ideligen skratta och viska utan att förklara anledningen för de övriga. Skåla. I Sverige är det som bekant sed att vid middagen och i all- mänhet då vin serveras skåla med varandra enligt en speciell, högtidlig ritual. Värden dricker, sedan han med en skål hälsat gästerna välkomna, omedelbart med sin granne till höger, sedan med grannen till vänster samt härefter med alla gästerna i tur och ordning, damerna först och så herrarna. Värdinnan skålar likaledes först med sin bordskavaljer, sedan med gästen till höger samt vidare med alla damerna samt de förnämsta herrarna. Av 130