bords. Likaså bör landsortsbon tänka på, att den visittid som han eller hon är van vid från sin hemtrakt, t. ex. 12—2, visst inte passar i de större städerna, där dessa timmar användas till lunch. — Klädseln på visit är för herre helst jackett eller svart kavaj med randiga byxor, men även blå kavaj kan gå an. överrock, hatt, käpp, handskar och galoscher lämnas självfallet i tamburen. En dam är klädd i dräkt eller finare vardagsklänning med kappa, elegantare visithatt samt handskar. Damen går in i hatt och kappa (såvida det inte rör sig om en tung päls) men lämnar däremot paraply, pampuscher samt eventuella paket (för övrigt olämpligt att medföra på visit) i tamburen. Låt oss nu antaga, att ett ungt par — eller en ensam dam — går på visit. Då hembiträdet öppnar frågar damen: ”Tar fru A. emot?” Skulle denna ej vara hemma, räcker hembiträdet fram en silver- eller porslinstallrik, som alltid bör finnas till hands i tamburen, och på denna lägger frun visitkorten, alla vikta i högra, övre hörnet. (Se Visitkort.) Detta bör försiggå inne i tamburen och ej ute i farstun. Skulle frun vara hemma men ej önska ta emot måste hembiträdet, då visiter väntas, instrueras härom, så att hon som svar på den eller de besökandes fråga genast kan svara: ”Fru A. kan inte taga emot!” Bli däremot de besökande mottagna, visas de — sedan mannens ytterplagg avlagts — in i vardagsrummet, där värdinnan helst står färdig att ta emot. Skulle de besökande vara helt främmande, säger mannen sitt eget och hustruns namn, samt om så behövs anledningen till visiten. Värdinnan ber gästerna slå sig ned och sedan gäller det att försöka få i gång en sä otvungen konversation som möjligt. Längre än 10 minuter behöver en rent formell visit inte vara; de besökande reser sig då, och sedan man sagt adjö kallar värdinnan — helst med en ringning — på hembiträdet, som skall hjälpa på med kläderna i tamburen samt öppna dörren. De som skola presenteras vid hovet (se Presentation) skola avlägga visiter hos vid hovet i tjänst varande damer, hos stats- och utrikesministrarnas, riksmarskalkens samt högre hovfunktio- närers fruar. Dessa damer ha vanligen mottagning på en och samma veckodag, varför visiterna sålunda kunna göras efter var- andra. 156