Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det fins ingenting att sätta en lapp på, den
reparationen skulle bli för vidlyftig! Det heter att det
är kläde, och så behöfs det bara en vindpust för att
det skall flyga åt alla håll.»
»Ja, men försök ändå. Hvarför så der...
sannerligen, det...»
»Nej», sade Petrovitsch beslutsamt, »här fins
ingen hjelp. Tillståndet är för betänkligt. Det är
bättre när det blir rigtigt kallt, att ni tar och gör
fotlappar af den, det är varmt, mycket varmare än
strumpor, som tyskarne bara funnit upp för att
förtjena pengar (Petrovitsch tyckte om att vid tillfälle
gifva tyskarne en sticksmällare). Men ny kappa får
ni lof att göra er.»
Det svartnade för ögonen på Akakij
Akakijevitsch. Allt i rummet dansade rundt för honom.
Det enda han tydligt såg var generalen med
papperslappen i stället för ansigte. »Ny kappa», fortfor
han som i en dröm , »inte har jag pengar till en
sådan!»
»Ja, ny», återtog Petrovitsch med barbariskt lugn.
»Och om det skulle gå derhän... hur... det...
kappan...»
»Ni menar hvad den skulle kosta?»
»Ja!»
»Ja, en hundra femtio rubel[1] får ni allt sätta
till», svarade Petrovitsch och knep i hop läpparna på
ett betydelsefullt sätt. Han tyckte mycket om skarpa
effekter, tyckte om att förvirra folk och sedan njuta
af deras bryderi.
»Hundra femtio rubel», skrek Akakij
Akakijevitsch, skrek kanhända för första gången i sitt lif,
ty i vanliga fall var han mycket lågmält af sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
