Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Andra kapitlet. Af vilket man erfar hvad Ivan Ivanovitsch önskade sig, hvad Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch samtalade om och hur samtalet slutades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egna händer), skal af meloner och vattenmeloner, på
ett ställe halfruttna grönsaker, på ett annat ett
sönderbrutet hjul, ett tunnband eller en smutsig pojke,
som låg och vältrade sig i bara skjortan — med ett
ord: en bild, värdig en målares pensel. Skuggan från
de upphängda kläderna spred sig öfver nästan hela
gården och förlänade den en viss svalka. Käringen
mötte Ivan Ivanovitsch med en djup bugning, gäspade
derpå och förblef sedan orörlig som en bildstod.
Framför huset reste sig i all sin prydnad förstuguqvisten
med sitt af tvenne ekstolpar uppburna tak — ett
angenämt skydd för solen, som denna tid i
Lillryssland ej är att leka med, utan öfvergjuter fotgängaren
från hufvud till fot med het svett. Häraf kan man
fatta, hur lifligt Ivan Ivanovitsch åstundade att
förvärfva sig geväret, då han kunde besluta sig för att
gå ut i en sådan värme och bryta mot sin vana att
endast röra på sig om aftnarna.
Rummet, hvari Ivan Ivanovitsch inträdde, var helt
mörkt, emedan fösterluckorna voro tillslutna. En
solstråle som letat sig genom hålet i en af luckorna, hade
antagit regnbågens alla färger och kastade sitt sken
på motsatta väggen, der den afmålade en brokig tafla
af rörtak, träd och de på gården upphängda kläderna,
allt naturligtvis upp och ned.
»Guds fred», sade Ivan Ivanovitsch.
»Ah, goddag, Ivan Ivanovitsch!» svarade en röst
från ett hörn i rummet. Först då observerade Ivan
Ivanovitsch Ivan Nikoforovitsch, som låg på ett täcke
på golfvet.
»Ursäkta, att jag visar mig i mitt naturliga
tillstånd». Ivan Nikoforovitsch låg der utan någonting
på sig, till och med utan skjorta.
»Gör ingenting! Har ni sofvit godt i natt, Ivan
Nikoforovitsch?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
