Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Fjerde kapitlet. Hvad som tilldrog sig vid kretsdomstolen i Mirgorod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medge! Så tog jag en sup persikebränvin destilleradt
med tusengyllen. Det fans också saffransbränvin, men
saffransbränvin dricker jag inte, som ni vet. Det är
visserligen mycket bra, derför att, som man säger, det
först retar aptiten och sedan!... Ah, skall jag väl
tro mina ögon!...» utropade domaren, då han
plötsligt fick se Ivan Ivanovitsch i dörren.
»Guds fred! Jag önskar eder en god morgon!»
sade Ivan Ivanovitsch, i det han bugade sig åt alla
sidor med honom säreget behag. Du gode gud, hur han
visste förtrolla alla med sitt uppträdande. Jag har aldrig
tänkt mig en så fulländad belefvenhet. Han kände också
mycket väl sin egen värdighet och betraktade derför den
vördnad, som visades honom, som en skyldighet. Domaren
sjelf räckte Ivan Ivanovitsch en stol, under det att hans
näsa drog till sig snuset, som var qvar på öfverläppen,
hvilket var ett säkert bevis på innerlig tillfredsställelse.
»Hvad befaller ni, att jag får bjuda på, Ivan
Ivanovitsch?» frågade han, »behagar ni inte en kopp té?»
»Nej, jag tackar så mycket», svarade Ivan
Ivanovitsch, bugade och satte sig.
»Gör mig den äran, en enda liten kopp!»
upprepade domaren.
»Nej, jag tackar; mycket smickrad af er
gästvänlighet!» svarade Ivan Ivanovitsch, steg upp, bugade
och satte sig.
»En enda liten kopp!» upprepade domaren.
»Nej, var så god och gör er inte något besvär,
Demjan Demjanovitsch!» Härvid steg Ivan Ivanovitsch
upp, bugade och satte sig.
»En liten kopp!»
»Nå, må göra, en liten kopp!» sade Ivan
Ivanovitsch och sträckte ut handen mot brickan.
Du milde gud, hvilken oerhörd belefvenhet en
menniska kan utveckla! Det är omöjligt att beskrifva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
