Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Fjerde kapitlet. Hvad som tilldrog sig vid kretsdomstolen i Mirgorod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket behagligt intryck ett dylikt uppträdande åstadkommer.
»Behagar ni inte en liten kopp till?»
»Nej, jag tackar ödmjukast», svarade Ivan
Ivanovitsch, i det han stälde den tömda koppen på brickan
och bockade sig.
»Haf den godheten, Ivan Ivanovitsch!»
»Jag tackar så mycket, jag kan inte.» Härvid
steg Ivan Ivanovitsch upp, bugade och satte sig.
»Ivan Ivanovitsch, bevisa mig den vänskapen, en
enda liten kopp!»
»Nej, jag är särdeles tacksam för undfägnaden!»
När Ivan Ivanovitsch sagt detta, steg han upp, bugade
och satte sig.
»Bara en liten kopp, en enda liten kopp!»
Ivan Ivanovitsch sträckte ut handen mot brickan
och tog koppen.
Du min skapare, hur kan en menniska så förstå
att bära upp sin värdighet!
»Jag har ett angeläget ärende till er, Demjan
Demjanovitsch», sade Ivan Ivanovitsch och tömde de
sista dropparne af téet, »jag kommer med klagomål.»
Han stälde koppen ifrån sig och drog upp ur fickan
en på stämpladt papper skrifven ansökan. »Med
klagomål mot min fiende, min afsvurne fiende.»
»Mot hvem?»
»Mot Ivan Nikoforovitsch Dovgotschchun.»
Vid dessa ord hade domaren så när fallit af
stolen. »Hvad är det ni säger!» utropade han och slog
i hop händerna. »Ivan Ivanovitsch! Är det väl ni?»
»Som ni ser, jag sjelf!»
»Må gud och alla helgon stå er bi! Huru! Ni,
Ivan Ivanovitsch! Ni skulle blifvit ovän med Ivan
Nikoforovitsch! Är det väl från er mun jag hör det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
