Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Femte kapitlet. I hvilket framställes ett samtal mellan tvenne i Mirgorod aktade personer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanterna förvandlade till lackeradt läder. »Det var
rigtigt bra, att Pjotr Fjodorovitsch kommer, så att man
kan få prata litet», tänkte Ivan Ivanovitsch, men blef
mycket förvånad, då han såg, att polismästaren gick
ovanligt hastigt och svängde med armarna fram och
till baka, hvilket ytterst sällan hände honom. I
polismästarens uniformsrock funnos åtta knappar; den
nionde hade blifvit bortsliten för två år sedan under
en procession, som egde rum vid kyrkans invigning,
och ända hittills hade konstaplarne ej kunnat få fatt
i den, ehuru polismästaren vid kommissariernas
dagliga rapporter alltid frågade: »har någon hittat
knappen?» De åtta knapparna voro isydda på samma sätt
som käringar sätta bönor, den ena till höger, den
andra till venster. Under senaste fälttåget hade han
fått venstra benet genomskjutet, hvarför han haltade
och flyttade foten för hvarje steg så långt åt sidan,
att han knappast hade någon nytta af det högra
benets arbete. Ju hastigare polismästaren opererade
med sitt infanteri, desto saktare rörde han sig
framåt, och derföre hade Ivan Ivanovitsch, under det
polismästaren närmade sig, god tid att fördjupa sig i
gissningar, hvarför han så häftigt svängde med
armarna. Detta intresserade honom desto mer, som
polismästaren hade sin nya värja på sig, hvilket
tillkännagaf att ärendet måste vara af synnerlig vigt.
»Goddag, Pjotr Fjodorovitsch!» ropade Ivan
Ivanovitsch, hvilken, som redan är sagdt, var mycket
nyfiken och ej kunde tillbakahålla sin otålighet, då han
såg polismästaren storma mot trappan men allt jemt
hålla ögonen sänkta och förargas öfver sitt infanteri,
som först efter åtskilliga svängningar lyckades komma
upp på trappsteget.
»Jag önskar er, älsklige vän och välgörare Ivan
Ivanovitsch en god dag!» svarade polismästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
