Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Femte kapitlet. I hvilket framställes ett samtal mellan tvenne i Mirgorod aktade personer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Välkommen! var så god och sitt ner! Ni är
trött, kan jag se, ert sårade ben hindrar...»
»Mitt ben!» utropade polismästaren och kastade
på Ivan Ivanovitsch en af dessa blickar, som en jätte
kastar på en pygmé, en lärd pedant på en dansmästare.
Samtidigt härmed sträckte han ut benet och stampade
med foten i golfvet. Denna tapperhet stod honom
emellertid dyrt, ty han kom härigenom att förlora
jemnvigten och rände näsan rakt mot ledstången. Men
stadens vise upprätthållare af allmänna ordningen
rätade genast på sig, som om ingenting passerat, stack
hastigt handen i fickan och låtsade söka efter sin
snusdosa. »Jag får meddela er, högst älsklige vän och
välgörare Ivan Ivanovitsch, att jag i mina dagar varit
med om helt andra marscher. Jag försäkrar helt
andra marscher! T. ex. under 1809 års fälttåg...
Jag skall berätta er, hur jag klättrade öfver ett plank
till en vacker tyska.» Härvid blinkade polismästaren
mod ena ögat och smålog sataniskt illistigt.
»Hvar har ni varit i dag?» frågade Ivan
Ivanovitsch, som ville afbryta polismästaren och så fort
som möjligt få honom att meddela orsaken till
besöket. Han skulle bra gerna velat fråga, hvad
polismästaren hade att förkunna, men hans fina verldsvana
sade honom, hur opassande det skulle vara att komma
fram med en dylik fråga, hvarför Ivan Ivanovitsch
såg sig nödsakad att lägga band på sin otålighet och
afvakta gåtans lösning, under det hans hjerta klappade
med ovanlig häftighet.
»Om ni tillåter, skall jag berätta, hvar jag varit»,
svarade polismästaren. »För det första får jag
meddela, att vädret är förträffligt i dag...»
Vid de sista orden var Ivan Ivanovitsch nära
halfdöd af nyfikenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
