Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 84. Djurens tydor - § 85. Heliga djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likaledes hålles det för ondt möte, om man vid
början af en resa möter eller får se en lfverkutte
(Igelkott).
Skjuter Muliskuten (mullvaden) upp högar ini
husen, så säger man, att han skjuter ut någon,
och det tyder för lik i huset eller flyttning. Skjuter
han högar vid kyrkovägen, så kommer något lik snart
att bäras den vagen; liket af en man, om högarne äro
till höger, och af en qvinna, om de äro till venster.
En svart skalbagge, som oroligt löper af och an
pi marken, heter i Wärend Tidande-Skrvbba. Möter
man på vägen en tidande-skrubba, så bådar det för
nyheter. Wärendsbon säger då: »Gud gifve mig
god tidande!»
§ 85. Åtskilliga djur ha så starka tydor, att
man af dem icke blott kan taga förebåd och tecken,
utan ock att dessa djur icke må dödas, med
mindre än att deraf följer någon olycka. De äro
således af folket än i dag betraktade såsom heliga.
Detta föreställningssätt grundar sig då ifrån början
antingen på djurets egen oskuld, och det gagn det
gör i naturen genom att förstöra skadliga och oskära
naturting, eller ock har det sin grund i uråldriga
mythiska föreställningar, och i den betydelse, som
djuret genom dessa erhöll i den- gamla hedniska
offer-kulten.
Ibland djur, hvilka ännu af Wärendsfolket anses
for heliga, på grund af det gagn de göra i naturen,
böra här anmärkas följande:
Jungfru Marie Nyckelpiga (Coccinella), som i
medeltiden blifvit helgad åt Vår Fru, är ett heligt djur
och må icke ofredas eller dödas. Man tager af henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
