Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 90. Förhamming. Varulfven. Maran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trftden. Man upphänger sådana mar-fcåstar i stallet,
emedan Maran dl tros rida dem och lemna hästarne
i ifred. Åfven en död skata (jfr. § 48) eller ett
brändt bägga-horn, upphängdt öfver spihan, tros
tjena till skydd för hastar, som ridas af Maran. 1
Gärs härad i Skåne upphänger man, af samma
aft-ledning, öfver hästäme en sten, som får namn af
Mare-sten.
Nar Maran nattetid ferdas omkring, far hon
alltid osynlig, och kan intränga i huset till den
sof-vande, äfven genom den minsta öppning, såsom genom
en qvista-borra (ett knagg-hål) eller en nafvare-borra
(ett borrhål), o. s. v. Skulle då så hända, att,
medan hon är inne, någon pluggar igen hålet, h
varigenom hon kom in, eller att den, som af henne rides,
kan sansa sig och får henne fast, så skiftar hon
hamn och tager skepnad af olika slags djur, det
ena icke likt det andra. Hjelper inte det, utan
hanen gal eller sol går upp innan Maran sluppit lös,
så blir hon åter till menniska igen,
ochbehöf-ver sedan icke mer fara omkring såsom Mara. Men
blir hon icke röjd eller nämnd vid namn, utan
kommer sin väg, så måste hon sedan rida Mara
alldeles som förut, och är då om morgname alltid trött,
matt och olustig, utan att sjelf veta huru hon
färdats om natten.
En gammal sägen förtäljer om en man, som
ofta reds af Maran, att han ändtligen upptäckte ett
litet hål på väggen, hvarigenom hon kom in. Han
talade så vid någon, som skulle plugga igen hålet,
nästa gång hon kom i huset. Maran blef på detta
sätt fångad, och som hon var en ung och vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
