Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 90. Förhamming. Varulfven. Maran - § 91. Skifta hamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvinna, fattade mannen karlek till henne och de
gifte sig med bvarandra.
De lefde sedan lyckliga och nöjda i många år,
och hade flera barn tillsammans. Men en dag föll
talet på, huru mannen hade fått sin qvinna, och han
visade henne det lilla plugg-hålet på väggen, der
hon kommit in om natten. Hustrun låtsade härvid
icke om någonting; men när mannen slutligen drog
ut pluggen, skiftade hon plötsligt sin hamn och blef
åter till Mara, samt flög ut genom väggen. Sedan
kom hon aldrig mer igen, och mannen sörjde i alla
sina dagar.
Förhamning till Mara sker alltid genom
inverkan af onda väsen. Om katten, som är ett ondt
djur-väsen (§ 86), löper först under en lik-kista och
sedan under ett hedet (odöpt) barn, så uppkommer
deraf en så stark förgerning, att barnet blir Mara.
Detsamma inträffar ock, i fall bruden, för att få lätt
bamsbörd, iakttager det gamla wärendska folkbruket,
att, när hon kommit hem ifrån kyrkan, träda
huf-vudet eller hela kroppen igenom en torkad och
upp-spetad föla-hamn eller märr-lätta (secundinse equae).
Maran tros för öfrigt vara en femina semper impubis,
som sjelf icke kan föda några barn.
§ 91. Fattad såsom ett mythiskt naturväsen,
med föränderlig yttre skepnad, kunde menniskan
äfven skifta hamn genom makten af sin egen
vilja. Denna förmåga ansågs likväl för en ond
egenskap. Makten att skifta sin hamn tillädes
derföre blott onda mennisko-väsen, och framför alla det
onda, halft mythiska trollfolket. Ifrån detta folk
öfverfördes samma förmåga, i en yngre tids före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
