Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 116. Gasten - § 117. Nattramnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring kyrkan, o. s. v. Af gammalt botas likväl
dag-gastakramm helst med eld, såsom gasten är ett
oskärt väsen, och hela föreställningssättet om honom
otvifvelagtigt går tillbaka i tiden för den forntida
eld-dyrkan. Vi hafva om dessa olika sätt att bota
gastakrystning, med användning af eld, redan yttrat
oss i det föregående (§ 102).
Enligt en yngre folktro är gasten den onde,
d. v. s. menniskans onde följes-ande, eller slutligen
fanden sjelf, som tager menniskans hamn och
dermed far omkring och spökar. För att kunna
göra detta, måste han dock alltid derjemte taga
någon ledamot af den dödes kropp. Således hände sig
en gång, att en man sköt på gasten, och hade sådana
konster, att han kunde träffa honom. När han så
kom dit, låg der bara skulderbladet efter en död
men-niska. Men har inte skytten någon hemlig konst, så
är det farligt att skjuta på gasten; ty det har händ t,
att han farit efter skytten och nära på förderfvat
honom.
Menniskor, som haft för sed att gå årsgång och
brukat annan syndig hednisk vidskepelse, tros efter
döden få gå omkring såsom dag-gastar.
§ 117. En annan gast, som likaledes
uppenbarar sig i skepnad af ett fogelväsen, får i Wärend
namn af Nattramnen. Hvilken svensk fogel-art, som
närmast menas med detta mythiska väsen, kunna
vi dock ej bestämdt angifva. Förmodligen någon art
snäppa eller Beckasin.
Nattramnen är, enligt folktron, gasten af någon
wtbörding, d. v. s. af något barn, som, efter gammal
folksed, blifvit utburet i skogen, så att det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
