Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 117. Nattramnen - § 118. Penga-gasten. Märkes-gasten. Lyktegubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått komma i vigd jord. Han visar sig blott
nattetid, helst emot stora högtider, och far då i luften,
såsom en fogel. Nar han far, låter han höra ett
knarrande, knirkande och gnällande ljud, såsom gnisslet
af ett osmordt vagnshjul eller af en gammaldags
wärendsk pinnharf, hvadan han ock någon gång
omtalas under namn af Ledaharfven. Han kan icke
ftyga närmare till jorden än som oxen bär oket, och
hans färd går alltid ifrån vester och emot öster.
Detta sker derföre, att han, enligt medeltids-tro, är
jemnt stadd på färd till Christi graf, och ej
kan få ro eller förlossning förr än han hunnit dit.
Men vägen är lång, och, såsom andra gastar, kan
natt-ramnen icke fara längre än tills hanen gal eller solen
går upp. Då svinner han ned i jorden, och afbidar
nästa natt för att fortsätta sin resa.
Det är farligt att tala illa till nattramnen, med
onda ord och svordomar; ty den som det gör, han
blir förgjord, så att han tvinar bort och aldrig mer
kommer till helsan igen. Äfven kan det vara farligt
att möta honom, ty det har händt, att han far på
folk och anfaller dem, så att de med stor nöd
kunnat komma helbregda till bys igen. En man, som
mötte nattramnen, kastade sig för honom ned på
marken. När så dagranden syntes, försvann gasten,
och der låg på marken blott såsom ett slem tillika
med några gamla trasor.
§ 118. Somliga gastar äro eld-gastar, så att,
när de nattetid visa sig, sker det med eld eller lyse.
Flera sådana gastar omtalas i Wärend; de
förnämsta äro:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
