Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 125. Himmelriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döden fattades föga annat än såsom ett drömlif.
Denna dunkelhet är således betecknande för de
sägner, som ifrån detta skede ännu fortlefva hos folket.
Såsom prof på deras egendomliga skaplynne, må det
tillåtas oss att här anföra en sådan legend ur Wärend:
Det var en gång i verldena två stallbröder, som
älskade hvarandra så högt, att de lofvade komma
hvar på den andres bröllop, antingen han vore
lefvande eller död. Hände sig så att den ene blef död,
och någon tid derefter skulle den andre gifta sig.
När nu bröllops-dagen var utsatt, gick han om
qväl-len till sin väns graf och klappade på. »Statt upp»,
sade han, »om du mäktar, och kom med på mitt
bröllop!» Den döde bad så gerna: »gack dina färde
och låt mig hvila i fred!» »Nej», svarade hans vän,
»jag har kommit hit, såsom vi lofvat hvarandra, och
du måste följa med.» Den döde steg så upp ur
högen och följde sin vän till bröllops-gården. Der
satte han sig bakom förstugu-dörren, och hans vän
bar dit en näfve mull och ett glas vatten; det skulle
Vitra hans undfägnad.
När det så led på natten, att brud-dansen skulle
dansas, gick brudgummen ut till sin vän, och bad
att han ville hedra bruden och gå in och dansa
ined henne. Ja, den döde gjorde honom till viljes,
och gick in och dansade med bruden tre
gånger. När det var gjord t, ville han gå sina färde.
»Nej», sade brudgummen, »du skall inte gå ensam;
jag vill följa dig ett stycke.» Den döde bad honom
hellre stadna hemma hos sin unga brud; men han
var enveten (o: envis), och så följdes de åt om
natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
