Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Klädedrägt, Vapen och Smycken - § 169. Vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaft. Å baksidan hade hammaren en smal spets
eller pik. Detta vapen blir omtaladt i Sunnerbo
härads dombok för 1610; men förekom i vissa
delar af Wärend i en vida yngre tid. I Stenbrohults
socken ihågkommer man än i dag, huru de gamla
gubbarne brukade rida med bössan öfver
sadelknappen och hammaren i
handen. När de kommo till kyrkan,
höggo de in sina jern-hammare
i Våkenhus-väggen och bundo
dervid sina hästar. Detsamma
var ock sed, när de eljest voro
ute på färda-vägar och kommo
till bys. Hammaren, såsom
ryttare-vapen, utbyttes i senare tid
emot den s. k. tjuramega-pisken,
en tung ridpiska med
messings-knapp, allmänt i landet brukad
ännu för en mans-ålder tillbaka.
En annan form af
pik-hammare var yxa-hammaren, som i
Wärend allmänneligen förekom
vid början af 1600-talet.
Domböckerna omtala således på
oräkneliga ställen slag med,
yxhammaren eller yxahammars-hugg.
Yxa-hammaren liknade för öfrigt
pik-hammaren och hade ett kort
skaft, så att han kunde bäras i
gördeln; men i stället för en pik
utgjordes hammarens baksida af
en yxa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
