Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Folk-seder - § 195. Ljusa på - § 196. Brudfacklor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Häroldsspirorna, som ännu bäras före konungen, äro således
blott en förändrad form af den brinnande facklan,
likasom vi ock i den spira, som konungen sjelf bär,
igenkänna samma heliga sinnebild ur den gamla
sol-kulten.
§ 196. Äfven i de religiösa folkbruk, som
tillhörde högtiderna i det enskilda lifvet, återfinna vi
de gamla bränn-offren, ehuru under vexlande form.
Elden, såsom en skär och helig magt, tjenade
öfverallt till skydd emot onda tydor och förgerning af
orena väsen, och vi kunna med visshet sluta af
dess yngre användning vid barndop, bröllop o. s. v.,
att man fordom vid dessa tillfällen tändt offerbål
och gjort högtidliga bränn-offer.
Ett hithörande uråldrigt och ytterst märkligt
folkbruk har ännu i vår tid förekommit i Finveden
(Rydaholms socken). Man har nemligen, efter en
fornsed som otvifvelagtigt härrör ifrån bränn-åldern,
brukat skära nyfödda barn med eld. Härvid har
så tillgått, att man lagt barnet naket på
ugnshällen emellan tvänne eldar, af hvilka den ena
blifvit upptänd innantill i ugnen, och den andra
utantill i ugns-munnen. Enligt folktron blir barnet
härigenom skyddadt emot bortbytning och all
annan förgerning af onda väsen. Anmärkas
bör, att detta urgamla religions-bruk, som vi här
funnit ännu lefvande, icke sällan blir omtaladt i de
mythiska folksägnerna om bortbytta barn. Det är
nemligen ett ofta återkommande drag i dessa
sägner, att sedan qvinnan förstått hurusom hennes
barn blifvit bortbytt, har hon efter den klokes råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
