Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Folk-seder - § 196. Brudfacklor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hyande-förare, utom brud-riddare och brud-män,
hvilka slutade tåget. Vid detta första högtidliga
möte räckte brud och brudgumme hvarandra
handen, hvarefter brudgummen, vid brudens sida, med
mycken ceremoni infördes i det festligt smyckade
brudahuset.
Följande morgon, på färden till kyrkan,
iaktto-gos liknande bruk. Bruda-sviten,
bruda-stassen eller bruda-färden bildade nemligen ännu
två skilda, ehuru sammanhängande skaror, hvilkas
medelpunkter voro brudgummen och bruden, hvardera
eskorterad af brud-riddare, företrädd af
blosshållare med facklor eller med spiror (som fingo namn
af bruda-menträd) och uppvaktad af
småsvenner. Alla voro till häst och bruden med krona på
hufvudet. Sålunda nalkades man i full krigisk ståt
till kyrkan, der bruda-sviten före afstigandet borde,
efter gammal sed, först rida tre hvarf omkring
en sten uppå kyrkovallen, som fick namn af
bruda-stenen.
Inträdet i kyrkan skedde likaledes i högtidligt
tåg och med brinnande brud-facklor, eller, i
deras ställe, med högburna bruda-menträd. I afseende
på de öfriga kyrko-bruken må anmärkas, att enligt
Olaus Magnus (XIV: 5) var sed i öfra Sverige, att,
när brudgummen fäste sin brud med vigselringen,
skulle de närvarande stöta hvarandra i ryggen
för bättre minne skull. Pellen, som vid
brudmessan hölls öfver brudparet, är äfven ett
gammal-nordiskt folkbruk, och förmodligen en qvarlefva af
den ännu äldre seden att vid bröllop hölja bruden
i brud-lin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
