- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
438

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Folk-seder - § 196. Brudfacklor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter återkomsten till bröllops-gården, dit
brudparet intågade vid hvarandras sida, ålåg det vidare
blosshållarne att tjena för bordet, genom att hålla
brinnande facklor för gästerna under
måltiden
. Anmärkas kan, att vid denna måltid skulle,
enligt gammal Westbo-sed, alltid brudsätan sitta hos
bruden och presten taga plats emellan brud och
brudgumme
. Likaledes stodo blosshållarne under
bruda-dansen, när man dansade kronan af bruden,
uppställda på begge sidor om kron-stången med
brinnande bloss i händerna, eller dansade
sjelfva med tända bloss
en dans, som fick namn
af fackel-dansen. Slutligen ålåg dem äfven att bära
ljus för bruden vid den högtidliga
sängledningen
, som afslöts med bön och sång. Under
medeltiden sjöng man vid detta tillfälle den gamla
latinska psalmen: »Veni, creator spiritus!»

I sammanhang med det ofvan anförda må här
bemärkas, att giftermålen i forntiden afslutades
genom trenne handlingar, stundom till tiden förenade
och stundom sins emellan åtskilda. Den äldsta och
enklaste af dessa var trolofningen, hvarvid de unga
gåfvo hvarandra inbördes sina löften, hvilka efter
gammal sed bekräftades med hand-sträckning.
Det heter om en sådan trolofning i en af våra
gamla domböcker, att »så blef bevisadt, att de
trolofvades hemma, och skedde ingen fästning, utan
de sjelfva räckte händer samman». Fästningen var
nemligen den handling, hvarigenom trolofningen
ytterligare bekräftades, hvilket skedde derigenom,
att belen eller friaren gaf sin trolofvade en
fäste-penning, fästninga-ring eller annan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free