Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Folk-seder - § 196. Brudfacklor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästningagåfva, som af henne emottogs. De voro ifrån
detta ögonblick fäste-folk, och inbördes
hvarandras fäste-pilt, fäste-sven eller fästeman, och
fästemö eller fästepiga. Såsom vi tillförene
anmärkt (§ 172), fäste våra förfäder sina barn redan
vid unga år; fästningen skedde nemligen oftast
genom föräldrarne, hos hvilka belen, genom sin fader
eller annan nära frände, som fick namn af
bönaman, högtidligen framställt sin begäran om flickans
hand. Gästabudet vid en sådan fästning hette
fästnings-öl eller friare-gille. Vid fästning
iakttogs i Finveden, in på 1770-talet, ett gammalt
folk-bruk, som bestod deri, att när de unga räckte
händer samman, skulle närvarande fränder och
vittnen bekräfta deras löften, genom att lägga
hvar sin hand öfver deras händer. Först sedan
detta skett, tog hvar för sig dem i hand och
önskade dem lycka.
Till ett lagligt giftermål kräfdes dock i
forntiden äfven målsmäns och närmaste fränders
högtidligt gifna samtycke. Detta lemnades genom en
handling, som fick namn af brudköp eller bröllop, och
bestod ursprungligen deri, att brudgummen
högtidligen köpte bruden, genom s. k. gåfvor,
brud-gåfvor, till hennes föräldrar, syskon och närmaste
fränder. Dagen efter brölloppet utfäste han ock
till henne sjelf en serskild gåfva, som fick namn af
morgon-gåfva. Seden, att vid bröllop gifva
gåfvor till brudens närmaste slägt, är i Wärend ännu
icke bortlagd, om än brud-facklorna efter hand
slocknat eller förbytts till s. k. bruda-granar, och festen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
