Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
små stenar på. Formeln vid detta offer är, att »detta skall vara
till Noens häst.»
§ 49. Oden, såsom nattlig jägare, är mest ute och fördas
i thors-helgen, jul-helgen och andra hedniska högtids-nätter.
Ingen må derföre vanka ute på dessa nätter, ty de höra Oden till.
Han har då sin jagt-tid.
En man från Dannäs socken, i Finveden, var en gång ute
och färdades sent på thorsdags-natten. Då mötte han Oden, som
kom ridandes på en stor svart häst. Oden sade: »hvad har du
ute att göra vid denna tiden? Vet du inte att detta är min
jagt-tid? Hade jag inte varit god, så blefve du mitt villebråd.»
En gammal fjärhana-skytt, vid namn Brun, satt en
skärthorsdags-natt vid Thorasjö, nära Moheda, och väntade att
fjärhana-leken skulle begynna. Då kom Oden, ridandes på en stor svart
häst. Oden var klädd i en hvitgrå rock, med en stor
grå-skymlig hatt på hufvudet, och hatten hade skyggen så vida,
att de räckte nedom härdarne. På ryggen hade han ett
arborst eller en pila-bössa. Som Oden kom fram till skytten,
sade han: »hvarföre sitter du här så dags? Vet du inte att vid
midnatten är min tid? Då skall du inte vara under hålan
himmel (ɔ: ihålig, bar himmel); för om mina pilar träffa dig,
så rår jag inte för det». När Brun hörde detta, blef han
förfärad och gaf sig på hemhållet. Han hade inte gått mer än ett
litet stycke, så kom Oden tillbaka och hade en skog-snufva
hängandes på hästa-länden. »Sågst du jag fick’na?» sade Oden, vid
det han red förbi. Men Brun har berättat, att skog-snufvan hade
bröst så långa, att de räckte ned på jordena.
Enligt ett yngre föreställningssätt, gängse i Östbo härad af
Finveden, är hvad vi kalla Odens jagt icke annat än djeflarne,
som drifva en själ åt helvete. De ha då fått själen framfor
sig såsom villebråd, och fara sjelfva efter såsom hundar och
drifva.
Odens jagt blir i Östergötland omtalad under namn af
Nordjagten eller Oden jagar. I Skåne, Ö. Göinge och Gärs härader,
heter samma företeelse Noens jagt och de skällande hundarne få
namn af Noens hundar.
§ 50. Folktron om Rike Oden, att han på
thorsdags-qvällarne brukar gästa hos rika bönder, lefver än i dag i
vissa aflägsna delar af Westbo. Vi ha således hört förtäljas om
två rika bönder i Bobacka af Kullarpa (Kulltorps) socken, hos
hvilka Oden ännu i vår tid brukat gästa hvar thorsdagsqväll. Han
kommer då åkandes, så att det dönar i hela gården. Ett rum
skall för honom stå tillredt; der går han in. Ingen främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
