Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i folkmål och folktro öfver hela vårt land. Denna mägtige Ås
eller Asa-gud blir således personifierad i medlersta Sverige under
namn af Thor, i öfra Sverige: Thoren, Tor’n, och i Wärend:
Thor, Thore-gud, Åsa-Thoren, Gobonda-Thoren. Såsom ett emot
menniskorna välvilligt väsen nämnes han i de flesta landskap:
Gofar; i Jemtland: Fader Thoren; i Bohus län: Vår far eller
Stor-far; i Westergötland: Goa; i Södermanland: Goan, och i
Warend och i Halland: Gobonden. Tänkt såsom en redan gammal
man heter han Gubben (Gotl., Södermanl.) eller Gogubben
(Westmanl.). Såsom herre öfver regn-skurame får han i Oster-Dalarne
namn af Skaur-mann (Elfdalen) eller Skåir-kall’n, Skåir-gubben,
Skåir-mann (Mora). Såsom dertill gifvare af kornets mognad och
gud for års-vexten, heter han: Korngubben (Herjedal., Södermanl.),
Kornbonden (Herjedal., Helsingl., Bohusl.), Åkerbonden (Herjedal.),
Kornmoen (Skåne), Gomoen (Skåne, Blek.).
Man föreställer sig åskans gud, såsom en till åren kommen
man med rödt skägg (§ 54), klädd i kåpa och med en vid
hatt på hufvudet. År 1629 blef i Upvidinge härad en bonde
anklagad att ha fört hädiskt tal om Vår Herre, sägandes: »hade
»jag den gamble gubben här nere, skulle jag hårdragas med honom
för detta myckna regnet». Åskmolnen få i Jemtl., Ångermanl. och
Helsingl. namn af Thorenhattar, och heta i Wärend Gofara-hattar,
Åskahattar, Molnhattar, Åska-kåpor. För öfrigt uppträder Thor, i
folktron inom många landskap, såsom gående till fots. Åskan
heter derföre i Jemtl. och Ångermanl. Thorgång. Häraf ock
uttrycken: Thoren går (Jemtl.), Gofar går (Jemtl.),
Åkerbonden går (Herjedal.), Goa går (Westergötl.). Oftare tänkes han
dock såsom körande, hvaraf uttrycken: Thoren kör (Dal.),
Gofar körer (Wär.), Gobonden körer (Wär., Hall.), Gomoen
körer (Skåne); eller såsom åkande på en vagn, hvaraf: Tor-aka,
i äldre Gotlands-målet; Tor-åk i Dalarne; Thor-åket i Wärend (Bergs
socken), och i hela Sverige: åska eller ås-åka; utom de gängse
folkuttrycken: Thor åker (Östergötl.), Tor’n åk’ (Dal.), Gofar åk’
(Dal.), Gogubben åker (Westmanl.), Korngubben,
Kornbonden åk’ (Herjed., Jemtl.) o. s. v.
Thor jagar efter trollen eller de i den lägre luftkretsen
kringfarande onda natur-vättarne. Ett sådant troll, flyende för Thor,
heter på Gotland Pjäsku, Tors pjäska eller Thorenpjäsket. Han
åker ned eller slår ned efter dessa onda väsen med en kil
eller vigge af sten, omtalad under namn af Thor-kil (Dal.),
Thorenkil (Helsl., Ångerml., Dal.) Tors-käil (Gotl.), Gofars-kil
(Dal.), Thorvigge (Westergl.) Thoren-vigg (Upl., Jemtl.), Åsk-vigg
(Söderml.), Thorvigg-sten (Upl.), Thorsten (Jemtl.), Thorensten
(Helsl.), Thordensten (Skåne), Gofara-sten (Wär.), Gobonda-sten
(Wär.), Gomos-sten (Skåne), Thoreld (Jemtl., Ångerml., Westml.),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
