Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thoren-eld (Dal, Helsl.), Tors-älld (Gotl.). I Rydaholms socken
af Finveden blir åsk-viggen äfven omtalad under namn af
Åskapilen. Blixt fram på hösten tros mata kornet och omtalas i
Westmanland, Ångermanland, W. Dalarne o. fl. st. under namn af
Kornblixt, Sädes-blixt.
Utom de namn på åskmolnen, som vi redan uppräknat,
omtalas dessa jemväl under benämningen: Tors bukkar (Gotl.),
Tornstakkar (Gotl.), Torshamrar (Dal.), Thorenhamrar (Herjed., Jemtl,
Ångerml.), Thorgubbar eller Thorgufvar (Jemtl. Ångerml.),
Gofaragubbar (Wär.), Åska-gubbar (Wär.), Gomos-afven (Skåne),
Gomonamoln (Skåne). Åsk-regnet heter på Gotland: Tors-regn; i Wärend:
Åsa-regn; i Skåne: Gomos-regn; samt åsk-dundret: Thordön,
Thorendön (hvaraf vb. thordna, torna; Helsl. Ångerml.), Tors-skralld
(Gotl.) och i Skåne: Gomos-dön.
Vi hafva i det föregående (§ 94) omtalat en gammal småländsk
folksed, att när man först om våren fär höra Gofar köra, skall
man vältra sig på jorden, så får man under året icke
någon ryggvärk, och slå sig i hufvudet med en sten, så får
man icke hufvudvärk. Det förra af dessa bruk erhåller en enkel
förklaring ur en liknande folksed, som ännu bibehåller sig i
Helsingland och Jemtland. När Thoren går först på våren, brukar
man nemligen i Jemtland, efter gammal sed, kasta sig
framstupa på jorden, sägande:
»Vi ska rulla,
så att det blir korn i hvar grubba (ɔ: grop)!»
»Gröt och klubba (ɔ: klimpar)
i hvarje grubba!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
