Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haren sörjde öfver att han var så klenmodig. Till sluts
fann han inte bättre råd, än att han skulle gå och dränka sig.
När han så kom till sjöa-landet, for der ut en kull ellingar
(ɔ: andungar). Då log haren, och menade att det väl inte var så farligt,
när han ensam hade kunnat skrämma så många. Men vid att
haren log, sprack hans öfverläpp, och allt ifrån den dagen är han
har-mynt.
Bocken och Baggen kommo ihop att slås, och bocken slog
omkull baggen. »Ja», sade baggen, »denna gången gjorde du dig
till. Eljest är det inte så mycket med dig; för du är mest
karliger (ɔ: stolt) öfver ditt långa skägg.»
Räfven gick under en rönn och såg bären, utan att kunna
nä dem. Så bad han skatan om lite bär; men hon ville inte.
Då sade han:
»jag kan allt vara lika nöjder;
för de ä så sura.
Men hade min gamla mor dem; hon åte dem gerna.»
»bonden, den dåren,
han släpper in fåren,
och låter hästen gå ute.
Men se, jag kan allt ha lika godt».
»Syster Damma, (ɔ: Dagmar)
fördrista dig inte!»
»Bror Mickel,
bry dig inte!»
»akta dig, syster Karin, så du inte faller!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
