- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
xxiv

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lusen sade:

»skållar du mig i lut,
blir jag åtta dagar sjuk
och sedan värre.
Men för badstugan är jag rädd.» (Herjedalen).


Af den gamla djur-fablen bibehålla sig ännu hos vår
svenska allmoge ett antal traditioner. Vi meddela här några
hithörande sägner, alla upptecknade i Småland, så vida annat landskap
icke finnes serskildt angifvet.

Bocken stod en gång och drack, och fick dervid se sina horn
i vattnet. Då sade han för sig sjelf: »inte har jag trång att bli
rädd för vargen! Jag har inte visst förut att jag hade så stora
horn». Men vargen stod bakom och hörde hvad han sade. »Hvad
är det som du talar?» sade vargen. Då blef bocken rädd och
svarade: »Åh det är inte att rätta sig efter. En (ɔ: man) pratar
så mycket när en dricker.»

Gräshoppan kom om vintren till myran och begärde
kosthåll. Myran sade:

»hvad gjorde du i somras, me’ns jag drog?»


Gräshoppan svarade:

»jo, jag spelade för bonden, mens han slog.»


Myran sade:

»ja, så gå till bonden, får han föda dig!»


Haren grufvar sig om vintern, när det är kallt, och säger:

»Hu, hu, hu!
kommer till sommaren vill jag bygga mig hus!»


Men när det blir sommar, ändrar han sinne och säger:

»hus i hvar buske!» —


Gräflingen drager tre foder till sitt hide, och det skall vara
till kost på jula-dagen. Men när han kommer hem, så äter han
upp dem. För han vet inte när jula-dagen är.

Skrikan gömmer nötter. För att hitta dem, tager hon märke
på molnfläcken. Men molnet går sin väg, och så vet hon inte
hvar hon har nötterna.

Dufvan skulle lära skatan att gå. Men när skatan hade
gått några Qät, ropade hon:

»nu kan jag!»


och med detsamma hoppade hon till på sitt gamla vis. Så skulle
skatan lära dufvan att bygga bo. Men när dufvan hade lagt
några qvistar, ropade hon:

»nu kan jag!»


och gjorde sedan på gamla viset. Och dervid stadnade det med
lärdomen för dem begge två.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free