Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 119. I Slätthögs socken var det två rustig-bussar, som
alltid brukade dricka och svärma tillsammans. Så kommo de
öfverens, att hvem som dog först, skulle han möta den andre vid
en stor sten, och tala om huru det gått honom och hvart han kom.
Ja, den ene af dem blef död och den andre gick om natten till
stenen. Men när hans aflidne kamrat kom dit, sade denne aldrig
ord mer än blott: »Ack och Ve!» Den döde ville dermed säga
att han inte dött salig.
En gång var det två hustrur, som voro mycket goda vänner.
De lofvade hvarandra, att hvilkendera som forst blef död, så skulle
hon gå till den andra och omtala hvar hon fått sin plats. Ja, den
ena hustrun blef död och lät två nätter höra sig utanför huset;
men den andra var rädd och tordes inte gå ut till henne. Tredje
natten öppnades dörren och den döda kom in och gick fram till
sängen. Hon sade: »jag lofvade säga dig hvar jag fått min plats.
Jag har inte fått någon plats, utan sväfvar emellan himmel och
helvete». Dermed försvann hon.
För att den döde inte skall gå igen, brukar man i Aneboda
socken o. fl. st. kasta efter den döde. Detta sker dels med
eld, dels ock med vatten, så att man tager en viska och en
spann vatten och dänker (ɔ: stänker) efter likfärden, när
hon går af stugan.
§ 120. I Bredhult, i Bergs socken, höll sig en Myrding,
som spökade om nätterna, så att folket aldrig kunde få någon ro.
Så var det lite före jul och de hade skomakare i gården, och
skomakaren satt uppe och sydde om natten. Då begynte det dundra
och färdas så fasligt uppe i nattstugan, och rätt som det var kom
der fram likasom ett litet barn. »Hvarföre sitter du här? Tåcka
dig till sides!» sade Myrdingen. »Hvarföre det?» sade skomakaren.
»Jo», sade myrdingen. »Jag vill dansa.» »Ja, så dansa då!» sade
skomakaren.
Myrdingen dansade så en god kjyng, och när det var gjordt
gick han sitt håll. Men rätt som det var, kom han igen. »Får
jag dansa om igen?» sade han; »men då dansar jag ut ljuset för
dig.» »Nej», svarade skomakaren, »det får du inte. Men hvem är
du, efter du dansar så här?» »Jo,» svarade myrdingen: »jag bor
under den femte tiljan vid den norra väggen
i en stafva-bytta, i tvång,
för byttan är trång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
