Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stafva-byttan under femte tiljan vid norra väggen, och förde det
till kyrkogården. Sedan dansade Bredhulta-myrding aldrig mera.
Myrdingen omtalas äfven i andra svenska landskap. Han
heter i Södermanland och Dalarne Möling, i Helsingland Utböling.
§ 121. Ibland Spök-väsen, som mera allmänt bli omtalade
i vårt land, äro i Westmanland Blod-lösen; i Medelpad
Glåm-käringen. I hela Sverige brukar man ock skrämma barn för Busen.
§ 122. Dödingen bibehåller ännu i grafven de böjelser som
han hade på jorden, och njuter af det gods, som han gömt eller
som med honom blifvit nedlagdt i graf-högen.
För ett par mans-åldrar sedan bodde på gården Holma, i
Bergs socken, en rik bonde, som brukade gömma sina penningar
i ett skrin under sänga-tillet. När han så låg på sitt yttersta och
kände att han skulle dö, kallade han till sig sin yngsta dotter och
sade: »nu skall du göra såsom jag säger dig! När jag blir död
och de ha klädt mig och lagt mig i kistan, så skall du taga upp
mina penningar under sänga-tillet och lägga dem under mitt
hufvud; för de gälla i hvad land jag må komma.» Ja, flickan
lofvade göra som han bad, och bonden blef begrafven med sin
skatt. När så arfvingarne kommo tillsammans vid arfskiftet, ville
de ha reda på pengarne och menade att flickan hade tagit dem.
Då måste hon bekänna huru allt hade gått till. Men arfvingarne
gåfvo sig ut till kyrkogården och gräfde upp kistan, och sägnen
tillägger, att när de togo af locket, sågo de hvar en pysling satt
på den dödes bröst och öste penningar i halsen på honom med
en sked.
För att den döde inte må taga alla medlen med sig,
så att det ingen lycka blir med hvad som är qvar, brukar man i
Westbo (Willstad s:n) alltid lägga penningar i snappsäcken på
likkläderna.
Seden att jorda den döde med hans vapen har länge
bibehållit sig i Kinnevalds södra fjerding. I Almundsryds socken har
man ännu i senare tid brukat kläda den döde i hans
brudgumma-klädning, med stöflor och kn fva-tyg. Hos qvinnor nedlade man
i kistan deras nyckla-knippa. På samma sätt som man vid
gamla riddare-begrafningar förde i lik-tåget den aflidnes banér,
vapensköld och rustning, har man flerestädes i Småland (i Bergs
s:n, Rydaholms s:n o. s. v.) för sed, att i sorgetåget bära ett
kors före liket. Detta kors nedsättes, vid igenkastandet af
grafven, tätt framför den dödes hufvud, och heter derföre i
Wärends-målet ett hofda-mål. På små barns kistor lade man ännu för
trettio år sedan i de flesta socknar en krans af gröna blad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
