Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skäl-vrängaren (§ 118), som i forntiden gjort sina grannar orätt
genom att flytta rå-märken. Samma urgamla bruk att fördela
jorden bibehåller sig ock än i dag oförändradt i vissa trakter af
Dalarne.
Den samhällighet, som på detta sätt egde rum inom de gamla
bya-lagen, och den deri grundade vanan att fritt ordna sina
gemensamma angelägenheter vid stämmor, som leddes af en vald
ålderman, blef af stor betydelse for folkets politiska uppfostran.
Det gamla byalaget kan således historiskt betraktas
såsom den svenska folk-frihetens vagga.
§ 146. Olaus Magnus (II: 19) omtalar gamla hackland och
hackare-rör i Westergötland, och slutar deraf till befolkningens
talrikhet i forntiden.
§ 148. I en förening, som Munkarne i Nydala år 1238
ingingo med Östboarne rörande Notahult-skogen och Flata-skogen,
finnes rätten att uppsöka vilda bin (pro apibus inqurrendis)
serskildt upptagen, såsom en åt munkarne uttryckligt förbehållen
rättighet.
§ 168. Bruket af den sida och vida mans-hatten synes gå
djupt tillbaka i den gotiska folkseden. Oden uppträder derföre
ännu i sägnerna, med en stor och sid hatt på hufvudet (§§ 49, 50).
Hos Olaus Magnus (III: 7) omtalas Goternas godar eller
offerhöfdingar under namn af Pileati, hvaraf kan slutas att de buro
den vida hatten. Samme författare anför, efter Jornandes, att
godarne för öfrigt vid högtidliga tillfällen voro klädda i hvita
kläder.
§ 171. »Hvad beträffar bruket af silfver, så förekommer detta
ingenstädes så allmänt, i handel och vandel hos folk af alla stånd,
som inom Svea och Göta riken. Der gifves nemligen knappt ett
hushåll, som icke för hvarje år ökar sin silfver-skatt. En stor
rikedom på silfver förekommer i form af helgona-bilder och andra
helgedoms kar. Likaledes ock i form af qvinno-prydnader,
bestående af stora hufvud-kronor, hals-band, bröst-smycken,
armprydnader, kedjor, bråssor och ringar. Förnäma mån
brukade fordom bära gördlar af silfver, allmänt omtalade
under namn af Silfskena, och sammanhöllo sina kläder med runda
silfver-knappar; ja, de till och med fastade bjellror af silfver
vid svansarna på sina hästar. Betsel- och häst-prydnader af
silfver äro för öfrigt mycket vanliga. I staden Skenninge af
Östergötland var för icke längesedan allmänt bruk, att jungfrur, äfven
utan att tillhöra adeln, uppträdde vid alla högtidliga tillfallen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
