Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diamanthjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
»Men har ni då intet hopp, kan ej er broder,
Kejsar Josef, uträtta något?»
»Intet, kriget med Turkiet upptager alla hans
tankar. Hela världen har öfvergifvet den arma
Marie-Antoinette. Konungen skall man döma, jag
känner det, jag har sett det i drömmen, och mig
och mina barn skall man mörda. Man skriker ju
utanför mina fönster: »död åt varginnan och hennes
ungar», och jag väntar hvarje ögonblick att man
skall slita oss i stycken.»
»Förfärligt, men måhända att det gifves ännu
en hjälp. Jag vet, att min ädle konung, Kung
Gustaf, ligger i liflig underhandling med
emigranterna och kejsarinnan Katarina, att med deras
tillhjälp, och i spetsen för svenska hären göra en
invasion i Frankrike, och återupprätta
konungadömet.»
Drottningen skakade med ett svagt leende på
hufvudet. »Hälsa er ridderlige konung, han har
ett ädelt hjärta, men det är en vansinnig dröm, allt
är för sent. Ni, Fersen, min gode, trogne vän, res
tillbaka till det vackra land, dit inga stormar ännu
nått. Ni är ung, rik, ädel och dygdig. Sök er där
en skön och värdig maka, blif lycklig, men ägna
någon gång en tanke åt den’ olyckliga drottningen,
som äfven ville vara kvinna, och åtminstone i
drömmen smycka sitt hjärta med ömhetens rosor.»
Fersen sjönk åter på knä, fattade drottningens
hand, på hvilken han tryckte en vördnadsfull kyss,
och framhviskadc sakta, så att orden knappt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
